Min plats i cyberrymden.
Från begynnelsen till idag. En tidskapsel, tillika källa för nostalgi.
Ibland frågar jag mig själv: ”varför ska jag spara ned detta, när jag kommer jag få användning för det?”. Någonstans i bakhuvudet finns tanken att det någon dag kan komma till användning.
Jag vet också att saker kan gå förlorade och jag har förlorat data på hårddiskar som jag accepterat att jag aldrig kommer få tillbaka (videoklipp från skolresor och så vidare)
Och samma sak gäller internet. Hemsidor försvinner och länkar dör. Mycket från det internet när jag växte upp finns inte längre. Lunarstorm, Bilddagboken, blip.se har alla vid något tillfälle varit en del av mitt liv och alla dessa hemsidor är nu, som digital sand, bortblåsta med vinden.
Dagens internet är inte mycket bättre på att preservera. Discord har ersatt forum, sociala medier istället för en personlig hemsida och med tid kommer AI ersätta behovet av mänsklig produktion. Den lätt dystopiska teorin om dead internet kommer bli verklighet. Allt anförtros några få stora företag i avlägsna länder som med en knapptryckning (eller med en förändring i avtalsvillkoren) kan göra att allt försvinner.
Jag gillar inte den tanken och har den senaste tiden arbetat för att komma ifrån detta beroende. Att själv börja ta kontroll över sitt digitala fingeravtryck. Att säkerhetskopiera det som är betydelsefullt för mig. För mig så innebär det omkring en kvart miljon bilder och videoklipp, allt jag skapade på gymnaset, alla mina spontana sidoprojekt, affischer, bloggar och alla mina obskyra YouTube-kanaler som jag haft genom åren.
Allt detta har jag sparat.
Ibland är det bra att vara en digital hoarder.
För då kan du skapa en hemsida som denna.
”Anything not saved will be lost.”
– Nintendo game quit screens
– Alexander Gottfridsson, 2025-11-29 – Trekanten